Medias rapportering är den stora skandalen, inte Carema

Få har väl kunnat undgå den mediestorm som under hösten drabbat omvårdnadsföretaget Carema. När det var som mest intensivt kom nya chockerande avslöjanden vareviga dag om hur företaget syntes ha som företagsidé att vanvårda sina kunder.

Inte heller var politiker från olika läger sena med att haka på medias drev. Politiker från vänster slog på stora trumman och pekade på att detta endast var en konsekvens av att enskilda företag släppts in i verksamheterna, och Håkan Juholt tog tillfället i akt och menade till och med att Socialdemokraternas kongressbeslut om att tillåta vinstdrivande företag inom omvårdnadssektorn var felaktigt och skulle ändras.

Politiker från höger drog sig inte heller från att kritisera företaget. Intet fel i det, kritik skall framföras där den är berättigad, oavsett om det är kommunalt eller enskilt driven verksamhet. Men, och detta är ett stort men, kritik skall bygga på fakta och inte rykten via media, som politiker har man en viktigare roll att spela än att ägna sig åt populism. Man ansvarar i det här fallet de facto för omvårdnaden om de äldre, och skall man då säga upp avtal, eller avbryta upphandlingar så skall man ha betydligt mycket mer på fötterna än vad man haft i detta fall.

Vad jag har kunnat se har de rapporterade fallen av vanvård uteslutande skett vid två boenden i Stockholmsregionen. Men rapporteringen har däremot formulerats så att läsare och TV-tittare fått uppfattningen att vanvården i princip sker i all Caremas verksamhet. Men om man bara brytt sig om att granska de aktuella fallen mer ingående kunde man konstatera att kritiken varit utan sans och reson. Konsekvensen av denna medierapportering har blivit att kommuner där Carema på intet sätt varit föremål för kritik har agerat mot företaget, det sistnämnda är allvarligt av två orsaker.

För det första drabbas nu ett företag negativt pga en ryktesspridning, som dessutom i efterhand har visat sig bestå av felaktigheter. Avtal har avslutats, upphandlingar har avbrutits och en del kommuner har till och med fattat beslut om att avstå från alternativa utförare inom omsorgen.

För det andra, vilket är än viktigare, drabbas nu mängder av människor negativt. Hur personalen inom Carema har mått under denna höst kan jag bara tänka mig. På många omvårdsnadsenheter runt om i landet där boende, anhöriga och personalen varit mer än nöjda med hur de äldre tas om hand, pekas nu verksamheten ut som direkt ondskefull. Anhöriga börjar naturligtvis tvivla på hur deras nära och kära behandlas när de läser om alla "skandaler" som Carema stått för, en oro som är förståelig men helt onödig.

Även många äldre kommer att drabbas av detta eftersom ett, enligt min erfarenhet, mycket kompetent företag nu smutskastas och har tvingats avsluta, eller stoppats från att påbörja, verksamheter runt om i landet. Carema har på sina håll här i landet betytt en kvalitetshöjning i omvården och personal har känt sig mer nöjd med dem som arbetsgivare än deras tidigare kommunala motsvarigheter.

Det som är än mer allvarligt i allt detta är att medierapporteringen har visat sig vara direkt felaktig i de allra flesta fall. Fallet med den boende i Falun som påstods ha blivit lämnad ensam att dö framför TV:n har aldrig inträffat. Mannen som var tvungen att ligga och sova på en madrass på golvet visade sig vara en kvinna som själv begärde att få göra detta eftersom hon gjort detta i stort sett hela sitt liv. Den kvinna som dog av svält visade sig vara en person som vägrade att äta, och personalen har inte rätt att tvångsmata människor. Ordern om att personal skulle släcka bränder istället för att ringa räddningstjänsten kom inte från Carema utan en kommunal tjänsteman. Inte heller den numera berömda blöjvägningen visar sig vara korrekt.

Av all kritik som Carema fått utstå under den gångna hösten är det inte mycket som varit sann och för mig känns det helt sanslöst att nu läsa hur ansvariga utgivare försöker skjuta över ansvaret för detta på Carema. Att de minsann bättre borde förmedlat sin version av de anklagelser som riktats mot dem. Själv kan jag bara konstatera att jag saknar den undersökande journalistiken som nu verkar vara totalt bort från landets nyhetsredaktioner.

Jag måste även skicka en rejäl känga till alla de politiker som inte har kurage nog att stå upp när det blåser utan duckar snabbare än en soldat som hör ordet "Skydd!". Jag tycker även att det är direkt pinsamt att politiker tar ställning och uttalar sig utan att över huvud taget bemöda sig med att undersöka fakta, det är inte rymdforskning det handlar om utan sunt förnuft.

Carema, Vardaga eller VårdAga?

Startade upp webbläsaren för att göra sedvanlig skumning av nyheterna för dagen och nås av beskedet att Caremas ägare nu beslutat att byta namn på Carema till Vardaga. Detta har man kommit fram till efter att i ett halvt år funderat över namnbytet och avverkat över 100 namnförslag.

Om man nu har funderat på ett nytt namn i över ett halvår, enligt Aftonbladet över två år, och gått igenom över 100 förslag, hur kan man då landa i namnet Vardaga? Är det bara jag som ser framtida svarta tidningsrubriker där Vardaga blivit till VårdAga?? På vardaga praktiseras aga inte vård etcetera?

PR är bevisligen inte Caremas starkaste gren, jag är glad att vården och omhändertagandet på Caremas boenden är klart bättre än deras rykte, men de borde se över sin kommunikationsavdelning.

Till tidningen Metro säger Ägaren av Carema, Ambeas, kommunikationsdirektör Karin Nyman:

"att det nya namnet innebär att "varje dag ska göras så bra som möjligt för de boende" och uttrycker ingen större förvåning över att det nya namnet hånas. – Alltså, Man kommer alltid att kunna göra sig lustig över vårt namn."

Ja, men varför då lägga upp bollen för en enkel smash? Tyvärr har en del PR-konsulter en förmåga att tänka lite för mycket och då ge sig in i ett resonemang som på papperet låter bra men som ingen vanlig medborgare begriper. Moderaterna gjorde det med sin valkampanj 2002 och Ambea gör det nu. Det spelar ingen roll hur välgenomtänkt en kampanj, slogan o.s.v. är när det krävs en halvtimmes diskussion innan man kan förklara vad som egentligen menas. Ambea borde göra om och göra rätt.

Jag har skrivit ett par inlägg om Carema och den högst orättfärdiga rapporteringen kring deras verksamhet, om det kan Ni läsa mer om här: artiklar om Carema.

Exp1, AB1, Metro,

Varför bry sig om sanningen?

Konstnären Elisabeth Ohlson Wallin känner sig äcklad av "Carema-affären" med blöjvägningar och har skapat en bild med statsministern iförd en läckande blöja. Så här kommenterar hon sitt "konstverk":

- Carema-skandalen blev droppen för mig. Jag började fundera på hur vi verkligen ska kunna känna hur vidrigt det är när man blir äldre och inte sköts om ordentligt.

- Att titta på bilden ska kännas lika äckligt som det känns för den gamla människan att ligga i sin egen skit. Kissblöjan blev en symbol för misskötseln inom vården, Carema-blöjan. Man ska verkligen ta det här på allvar, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

Det är trist att konstnären inte brydde sig om att kontrollera sanningshalten i den där beryktade "Carema-affären". Sant var att man vägde blöjor, men det berodde inte som skandalrubrikerna menade på att man skulle återanvända blöjorna. Det berodde på att man inledningsvis väger blöjorna för att ge de boende rätt inkontinensskydd. Människor läcker nämligen olika mycket under nätterna och det gäller att ge de boende rätt skydd. Därav måste man väga blöjorna första nätterna.



Expressen,

Skandalkommuner saknas inte...

Jag har tidigare skrivit om medias snedvinklade rapportering kring missförhållanden inom äldreomsorgen. Av någon anledning valde man i höstas att rapportera kring ett antal händelser som påståtts ha hänt vid företaget Caremas olika boenden runt om i landet. De allra flesta av dessa händelser visade sig inte alls vara på det sätt som tidningarna beskrev, och vissa hade till och med aldrig hänt. Det gick så långt att en av tidningarna, Expressen, gjorde en liten förlåt-mig artikel där man skrev om "baksidan av drevet", men samtidigt urskuldrade sig med att Carema borde ha framfört sin version bättre, då kanske rapporteringen skulle ha blivit annorlunda. F-n trot.

Exempel på skandalkommuner saknas dock inte, tack vare facebook och alla mina vänner där så finner jag näst intill dagligen nyheter runt om i landsortspressen som beskriver missförhållanden inom äldreomsorgen. Men oerhört få av dessa skrivs det om i riksmedia.

Det senaste fallet i raden kommer från Nordanstigs kommun där Socialstyrelsen kraftigt kritiserar boendet dels för att personalen satt i system att stänga av de boendes larm för att minska stressen, dels för att de blundat för detta missförhållande. Kan någon se rubrikerna på löpsedlarna ifall detta hänt i ett boende drivet av Carema?

Mediernas logik har under hösten varit att driftsformen har varit orsaken till missförhållandena inom de fall de rapporterat om. Är det därför de inte rapporterar om alla de fall som kommer fram i kommunalt driven äldreomsorg? Att de då med samma logik måste hävda att det är kommunerna som är problemet inom äldreomsorgen?

Helahälsingland.se, Medias rapportering är den stora skandalen inte Carema,

Att våga stå för sin politik, eller inte.

Någonting som jag stör mig väldigt mycket på hos en del, för att inte säga ganska många, politiker är oförmågan att våga stå för sin politik, eller politiska uppfattning när det råkar blåsa litet i media.

Exempel på detta finns det många. När det blåste som värst kring Carema-rapporteringen i höstas var det många politiker som hoppade på mediedrevet och bannlyste företaget, även från Moderat håll. Att vänsterpolitiker var snabba att utnyttja rapporteringen torde inte förvåna någon, men att så många moderater valde att hoppa på tåget och börja ifrågasätta de privata alternativen inom välfärdssektorn tyder på en mycket svag ideologisk förankring, alternativt en mycket bristfällig kurage. Att stå rakt och stark när det blåser som värst är ingenting som man kan säga karakteriserar en del politiker.

I fallet med Carema räckte det ganska bra med att man skrapade litet grand på ytan för att se att det var medierapporteringen som var den stora skandalen, inte Carema. Vilket jag bloggat om tidigare.

I dagarna handlar det om vapenaffären i Saudiarabien, och även här hittar vi beröringsskräcken för de beslut man själv, och sina partier man tillhör, varit med och fattat. Både från höger som vänster förnekar man det faktum att man har fattat ett beslut om affären. Den enda som varit tydlig i fråga är väl Carl Bildt, men det förvånar mig inte att det är just han som skiljer ut sig från mängden. Så här skriver han om själva avtalet på sin blogg:

   Jag sade som det var, nämligen att det ingåtts ett avtal mellan Sverige och Saudiarabien om detta 2005, och att det är en enligt min mening rimlig utrikespolitisk princip att respektera ingångna avtal även om de råkar vara slutna av en tidigare regering.
   Och att jag utgått från att allt som skett sedan dess eller som planerats ligger inom ramen för detta avtal och de ytterligare tillstånd som detta lett till.
   Jag påpekade – flera gånger, eftersom frågorna återkom – att detta avtal i alla sina delar varit och är offentligt. Och att det är tämligen detaljerat om vad det faktiskt handlar om.

Om Folkpartiets kovändning skriver han:

   Vad jag då hade glömt bort är att detta avtal KU-anmälts före regeringsskiftet 2006, men att det inte föranledde någon anmärkning från riksdagen.
   Anmälan lämnades in av folkpartiet, men när det kom till avgörandet var det bara vänsterpartiet och miljöpartiet som hade avvikande mening.
...
   Och folkpartiet, som anmälde avtalet till KU en gång i världen men som sedan inte hade några invändningar, säger nu att de var mot allt.
   Men de röstade som de gjorde i riksdagen, och de sitter i den regering som sedan fullföljt avtalet.

När det gäller Socialdemokraterna säger han så här:

   Urban Ahlin säger att vi visst kunde ha brutit oss ur avtalet.
Ja, det kunde vi möjligen ha gjort 2010, men till en betydande utrikespolitisk kostnad. Och jag kan inte minnas att socialdemokraterna vare sig då eller senare ens antydde att vi borde ha gjort det.

Vidare skriver han om själva avtalet:

   Så det var knappast så märkligt att den regering som tillträdde 2006 fullföljde avtalet. Det förlängdes automatiskt enligt bestämmelserna i avtalet 2010.
   För mig handlar detta om Sveriges trovärdighet gentemot andra länder när vi sluter avtal.
Om ett annat land sluter ett avtal med Sveriges regering skall man kunna lita på att detta gäller även om den partipolitiska sammansättningen på regeringen förändras.
   Och det är klart att det gäller i synnerhet om detta avtal i detalj varit föremål för riksdagens granskning.
   Sedan kan man hålla på och bråka om det var rätt eller inte att 2005 ingå detta avtal. Men det är faktiskt en annan fråga.
   Slutet avtal är ett slutet avtal, och Sveriges trovärdighet förblir Sveriges trovärdighet.

Tycker det är synnerligen svagt av övriga inblandade politiker som nu inte vågar stå för sin egna delaktighet i denna affär. 

Slutligen håller jag med Carl Bildt i hans kommentar att man kan diskutera huruvida det var rätt eller fel av Sverige att ingå avtalet 2005, men det är ju inte det som politikerna diskuterar idag. Personligen tycker jag det var ett felaktigt beslut som dåvarande Socialdemokratiska regeringen fattade. 

Litet pikant kan jag även tycka att det är att det var just Leni Björklund, som tidigare hävdat sig vara pacifist, som i egenskap av försvarsminister var den som höll i trådarna när det ursprungliga avtalet tecknades.

Sveriges Radion, Sveriges Radio 2, Expressen1, Expressen2, Aftonbladet1, Aftonbladet2, 

Socialdemokrat till försvar för Carema

Igår tog socialdemokratiska riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht Carema i försvar, med argument som för några år sedan i stort sett endast hördes från moderater går han nu till angrepp både mot höger som vänster:

Två fundamentalistiska ståndpunkter hörs tydligt i debatten om driftsformer. Den ena ropar "kommunalt, kommunalt, kommunalt" och den andra ropar "privat, privat".

Enligt Bucht är det kvalitetssäkring som är det viktiga, inte driftsformen:

Men det viktigaste är att säkra kvaliteten inom äldreomsorgen, oavsett om den bedrivs i egen regi eller som upphandlad entreprenad. 

Jag kan inte hålla med mer. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg:

Slutligen tycker jag även att kommunerna allt mer skall övergå till att bli renodlade beställare och granskare av verksamheter, och med det behandla kommunala och enskilda utförare exakt lika. Det sker i väldigt få kommuner idag, även om en del är på väg över mot det sådan modell. Men de allra flesta kommuner beställer omsorg av sig själv, betalar till sig själv, och ibland kanske de även granskar sig själv. Men mest granskar de utövare som inte är kommunala. Här måste kommunerna tänka om!

Jag kan varmt rekommendera artikeln som ni hittar här.

Tidigare blogginlägg i ämnet. Blogg1, blogg2, blogg3, blogg4,

Ytterligare en kommunal skandal vi knappt får läsa om

Jag har sagt det tidigare men säger det igen, media behandlar uppenbart missförhållanden inom offentligt driven omsorg på ett annat sätt än de som sker inom enskild driven dito.

Nu rapporteras om ytterligare en vårdskandal i kommunal regi som vi knappt får läsa om i media, med något undantag. På boendet Lagerträdet i Kalmar kommun klarar man inte av att få upp alla till frukost förrän till elva-tiden, därför har nu nattpersonalen börjat väcka de äldre vid 05-tiden på morgnarna för att alla skall hinna få frukost i anständig tid.

"– Vi som jobbar på natten får väcka boenden som sover, tvätta och klä på dem för att sedan ge dem frukost eller lägga dem ovanpå den bäddade sängen. Detta görs klockan 05.30 för att hinnas med."

Kan ni tänka er rubrikerna ifall detta hade skett i ett boende som drevs av Carema?

Som ni säkert förstått tidigare invänder jag mot att rapporteringen kring bristerna inom äldreomsorgen skiljer sig åt högst markant beroende om det är i enskild eller kommunal regi som den bedrivs, och man kan undra  vad detta beror på? I grunden verkar det dock bottna i uppfattningen om att brister inom en enskilt driven omsorg per automatik beror på ett påstått vinstintresse. Andra argument har jag då sällan läst om. Frågan är då vad denna grundmurade uppfattning beror på?

Är det ren och skär kapitalism, att man vet om att svarta rubriker, där man ställer brister i omsorgen om våra äldre mot giriga riskkapitalister, säljer många lösnummer? Eller är man så politiskt övertygad om att enskilt driven omsorg alltid leder till missförhållanden pga krav på avkastning? När över två tredjedelar av journalistkåren uppger att de har sympatierna på den vänstra skalan av partipolitiken så skulle jag dock inte bli förvånad om detta vore anledningen.

När det skrivs om liknande missförhållanden inom kommunalt driven omsorg blir det tydligen inte lika enkelt att skuldbelägga någon. Om det över huvud taget sker någon rapportering så skylls det i de allra flesta fallen på neddragningar. Det är alltid en fråga om resurser.

Om det är så att många journalister har den uppfattningen att enskilt driven vårt alltid beror på vinstintresse skulle det mycket väl kunna vara en anledning till att det inte rapporteras mer om när missförhållanden som nu uppstår på ett kommunalt drivet boende. Att det finns brister/vanvård inom kommunalt driven omsorg stör ju i så fall inte så litet den allmänna bilden hos journalisterna. Att det dessutom är i en kommun som sedan hedenhös dagar styrs av vänstern måtte ju te sig smått obegripligt för dem.

Jag tycker var och en skall läsa nyhetsrapporteringen på bland annat SvT:s Text-tv, och TT där de flesta texterna kommer ifrån, litet noggrannare. För som jag själv har konstaterat sedan ett antal år tillbaka, är det ett kommunalt drivet boende som brister, står det aldrig någonting om vem som driver boendet. Är det enskilt ägt, då står i 100% av fallen företagsnamnet med. Tänk på det nästa gång ni ser Text-tv och TT rapportera om missförhållanden inom äldreomsorgen.

En vän kommenterade ett inlägg i detta ämne på min Facebook-sida:

"Jag tror faktiskt att privata bolag kan bli bra just pga media! Ju hårdare granskning! Desto bättre anbud måste de lägga så de vet de klarar av media vilket leder till kvalite! Vilket sen leder till bättre kommunalt. Så media skall i detta fall vara grisjävla hårda."

Om detta håller jag fullständigt med om. Media skall granska den omsorg som bedrivs, alldeles oavsett vem som driver den. Det leder till att missförhållanden kan komma upp till ytan och framkalla förändringar och förbättringar. Men det ställer också  höga krav på våra journalister, dels att de verkligen granskar missförhållanden och inte bara går på hörsägen vilket de verkade göra under höstens rapportering kring Carema, där i stort sett alla fall visat sig vara högst felaktiga, och i vissa fall inte ens har inträffat. Dels att de faktiskt granskar all verksamhet, och inte bara en del av dem.

Med tanke på att en betydande majoritet av våra äldre vårdas i kommunalt driven äldreomsorg och medias minst sagt bristfälliga granskning av den kommunala omsorgen finns nog tyvärr en hel del som idag inte kommer fram i dagens ljus kring äldreomsorgen.

Slutligen tycker jag även att kommunerna allt mer skall övergå till att bli renodlade beställare och granskare av verksamheter, och med det behandla kommunala och enskilda utförare exakt lika. Det sker i väldigt få kommuner idag, även om en del är på väg över mot det sådan modell. Men de allra flesta kommuner beställer omsorg av sig själv, betalar till sig själv, och ibland kanske de även granskar sig själv. Men mest granskar de utövare som inte är kommunala. Här måste kommunerna tänka om!

Barometern, Skandalkommunen Sundsvall, Media den stora skandalen, Björndahl - Valfrihet och kvalitet,

Ännnu en äldreomsorgsskandal som måste bero på privata vinstintressen, eller?

Min lista på kommunala vårdskandaler börjar bli rätt lång nu, här kommer ytterligare en som inte blir omnämnd i riksmedia. Men det är väl som jag konstaterat tidigare, det krävs ett "Carema" i namnet för att det skall vara intressant.

Ledare har ett stort ansvar

När man läser en del nyheter låter de så ofattbara så man knappt kan tro att de är sanna, och ibland visar det sig att de inte heller är det. Rykten, obekräftade blogg- eller twitterinlägg blir nyhetsartiklar på kvällstidningarnas hemsidor. Tack vare att många journalister arbetar med metoden klipp och klistra, blir många av dessa "nyheter" sanningar.

Jag har tidigare visat detta när det gäller medias rapportering kring Carema, där näst intill alla de groteska fall som rapporterades visade sig vara felaktiga. Vi har även fallet med pojken vars far lämnade honom utanför Fyrishov i Uppsala för att gå hem till Stockholm eftersom han spelat för dåligt. Nu verkar det vara så att det kanske inte riktigt var så, ett blogginlägg byggt på hörsägen var källan till alla artiklar, som media inte brydde sig om att undersöka.

Just av dessa skäl är jag i regel avvaktande till att kommentera vissa nyheter, eftersom jag gärna vill veta mer om dem innan jag bildar mig en uppfattning. Men ibland behövs det ingen mer efterforskning, ibland är det lilla som kommit fram alldeles tillräckligt för att bilda sig en klar uppfattning, och till denna grupp nyheter hör den om sexism inom innebandyn.

Jag har själv varit elitlicensierad innebandyspelare och har varit med om ganska många taktikgenomgångar och kan konstatera att det finns betydligt bättre exempel än de som Engelholms FBC:s pojklag använder. För mig ter de sig dessutom ur ett innebandysammanhang som mest obegripliga.

Jag blir uppriktigt sagt förbannad att det finns ledare för idrotter som ens kan komma på tanken att använda sig av dessa exempel. Vice ordföranden i Engelholms FBC, Leif Winterhof, blir dock inte lika upprörd, han säger i en kommentar:

- Det här är en miss i arbetet

Miss i arbetet? Nej, det där är ingen miss i arbetet, formuleringarna tyder på någonting helt annat, någonting mer djupgående. Formuleringarna är skrivna som påståenden om hur olika tjejer är i sängen. Påståenden som utan större tankeverksamhet kan tolkas som tränarnas egna, som man via dessa taktiska spelkort överför på spelarna, som jag misstänker befinner sig i den ålder som är just extra mottaglig för äldre killars uttalanden och kvinnosyn. Som före detta elitspelare har jag som sagt även svårt att se logiken i jämförelserna mellan dessa tjejers beteenden och innebandyn.

Leif Winterhof fortsätter sedan i sin kommentar:

och det är olyckligt om det är nån som uppfattat det som kränkande

Ursäkta Leif Winterhof, men hur tycker du att man skall uppfatta det?

Ledare har en otroligt viktig och betydelsefull roll i att visa vad som är acceptabelt och inte i relationen mellan människor. Som officer fick jag ganska ofta sätta ned foten under de första dagarna/veckorna när vi fick en ny omgång soldater. Ofta fanns det någon som skulle försöka spela tuff och gjorde det inte så sällan med något kvinnofientligt utlåtande, sådant jag inte tänker återge här. Jag var dock ganska tydlig med att påpeka att sådan inte accepterades, och med tydlig menar jag övertydlig. Det är inte många som sett mig riktigt förbannad, men de som gjort det kan tänka sig hur det såg ut.

Samma sak gällde när jag tränade ett pojklag i fotboll, ja jag har gått fotbollsförbundets tränarutbildning, eller snarare påbörjat, har några steg kvar, där en del försökte visa sig på styva linan. Men de gjorde det bara en gång.

Som sagt, ledare har ett mycket stort ansvar i att vara föredömen för barn och ungdomar, och den eller de som skrivit dessa taktikkort har klart uppvisat att de inte uppfyller kraven på det goda omdöme som krävs på ledare. Och nej, det är inte som Leif Winterhof skriver, en miss i arbetet, det är betydligt allvarligare än så.

Det som är så beklämmande i denna affär är att inblandade parter verkar ta så oerhört lätt på det inträffade. Förutom vice ordföranden i föreningen som mest ser detta som en "miss i arbetet" har vi ledaren för det aktuella laget, Jonas Kihlman, som kommenterar det så här:

– I och med att jag känner tränaren och vet hur han lägger upp träningen i övrigt är det här meningar som är dumma. Det är inget snack om saken, de där korten ska inte finnas och gör heller inte det längre. Vi har pratat med killarna, så för min del är saken utagerad, säger Jonas Kihlman till DN.se.

Vi är helt överens om att formuleringarna är dumma, men med det nöjer sig alltså Jonas Kihlman, han konstaterar helt enkelt att texterna kom till genom inspiration från amerikanska sportfilmer:

– Jag vet att han har fått inspiration av amerikanska sportfilmer, bland annat ”Coach Carter”. I den använder tränaren kvinnonamn som ankare för att killarna ska komma ihåg vissa typer av försvarstekniker. Tyvärr hade formuleringarna gått överstyr.

Det är just det där med att formuleringarna har gått överstyr. Vad Jonas Kihlman och Leif Winterhof borde undersöka närmare är varför formuleringarna blev som de blev. De amerikanska filmerna nämnde kvinnonamn, men taktikkorten nämnde inte bara kvinnonamn...

Sedan kan man ju fundera över ifall de bästa tränarna är de som får sin inspiration från amerikanska filmer.

DN, Svt, GudrunBirgitta, Maria Hagbom, FeministisktPerspektiv, Expressen, Expressen 2, Aftonbladet, Aftonbladet 2, HD,

Edit: Jag ser nu att den aktuelle tränaren erkänner att taktikkorten finns, men det verkar oklar om de har använts. Men oaktat det så har han de facto formulerat dem, och de säger det mesta. Och för det andra, om de ej har använts, varför använder de de aktuella kvinnonamnen under träningarna? Har han tagit bort innehållet i taktikkorten och bara benämnt de olika taktiska momenten med kvinnonamn? Låter som en efterhandskonstruktion.

Edit 2: Ser nu att man stängt av tränaren för resten av säsongen, vilket är helt rätt. Enligt min mening borde han dock sparkas för evigt. Men jag undrar vad man tänker göra åt lagledaren/"Vi har pratat med killarna, så för min del är saken utagerad" och klubbens vice ordförande/"Det här är en miss i arbetet" som verkade ta detta med en klackspark? 

Skandalkommunen Sundsvall?

Media benämnde Carema som skandalbolaget eftersom det hade framkommit ett par fall av vanvård, ja det var faktiskt inte särskilt många, Nu är frågan varför man inte kallar Sundsvall för skandalkommunen med tanke på hur dålig den kommunala skolan verkar vara?

För övrigt tycker jag skolkuratorns uttalande i artikeln är smått intressant:

"- Men det går ut så mycket pengar till friskolor från skattepengarna. Vi måste hitta ett annat ekonomiskt system i kommunen, så att friskolorna inte dränerar den kommunala skolan, säger hon."

Det hon med andra ord säger är att hon tycker friskolorna skall få mindre pengar än de kommunala, alternativt stoppa eller minska på antalet friskolor. Problemet är ju dock ett helt annat, nämligen att de kommunala skolorna inte håller samma kvalitet som de fristående. Där borde kommunens politiker och tjänstemän lägga sin kraft och engagemang, istället för att försöka stoppa konkurrensen. För konkurrens är sunt, det skapar drivkraft att förbättra sin egen attraktionskraft och i skolans värld är det bland annat genom att höja kvaliteten på undervisningen. 

Skolkuratorn gör detta uteslutande till en fråga om resurser, ett inte helt ovanligt argument när det gäller bristande resultat inom skolan. Rektorn däremot belyser just att det inte enbart är en fråga om resurser och det har han helt rätt i, det brukar vara en rad andra faktorer som har klart större betydelse för resultaten. Sedan han tillträdde för ett och ett halvt år sedan, och uppenbart gjort en hel del förändringar, har nu resultaten förbättrats avsevärt. Ett tydlig tecken på att ledarskap inom skolan gör skillnad.

När en kommunal skola har läroböcker i geografi som över 20 år efter Sovjetunionens fall fortfarande har Sovjetunionen kvar på kartorna, då är det helt uppenbart att någonting står mycket fel till bland styrande skolpolitiker. Något som skolledaren Per Håkansson mycket riktigt påpekar:

På Nivrenaskolan vill ledningen se tydligare mål och riktlinjer från Sundsvalls kommunpolitiker.
- Så att det finns någon ovanför mig som skär halsen av mig när det blir fel, för så har det inte varit förut. Det har bara rullat på, och det fungerar ju aldrig i en organisation att det bara rullar. Någon måste vara tydlig och säga: varför är det så här, och vad tänker ni göra för att åtgärda det?

 Jag undrar hur media hade låtit om detta hade genomsyrat attityderna inom en friskola, eller ett enskild drivet äldreboende? Eller förresten, jag behöver nog inte ens fundera på det.