Kan bli? Prova: Måste bli!

Vi är flera bloggare som efter regeringens beslut om anskaffning av 60 JAS 39 Gripen E konstaterat att svensk försvarsförmåga nu får ett förmågeglapp om inte regeringen även beslutar om anskaffning av ett kompletterande långräckviddigt luftvärnssystem. Mer om detta kan du läsa bland annat här, Skipper och Wiseman.

Idag skriver NyTeknik om detta, dock är jag inte helt nöjd med rubriksättningen:

Färre Jas kan ge fler robotar

I den bästa av världar leder beslutet om att lägga sig på försvarsmaktens angivna minimum av nya plan till att glappet som uppstått i luftförsvaret täcks in av en anskaffning av ett nytt långräckviddigt luftvärnssystem. Men i den värld vi lever i nu med Nya Moderaternas nya försvarspolitiska hållning är det inte alls lika säkert att så blir.

Vill man ha ett komplett luftförsvar måste konsekvensen av beslutet om endast 60 nya plan bli ett nytt luftvärnssystem, i annat fall blir resultatet en kraftig sänkning av landets försvarsförmåga. Detta är fakta.

Chefen för högkvarteret, generallöjtnant Jan Salestrand, kommer med en rad intressanta kommentarer till NyTeknik. När det gäller ju förmågeglappet konstaterar han dels att anskaffningen av IRIS-T inte är lösningen vilket en del tycks tro, dels att den inte var en följd av beslutet om antal plan:

Fler nya luftvärnsrobotar av modell IRIS-T kan därmed komma att behövas jämfört med antalet regeringen beslutat köpa, uppger Jan Salestrand. IRIS-T är en tysk korträckviddig robot (cirka 20 km) som ska ersätta Robot 70 till en kostnad av en cirka miljard kronor.

– Som anskaffningen ser ut nu är den ingen följd av regeringens nya Jas-beslut, konstaterar han.

Oavsett nya Jas-köpet bedömer militären att också landets medelräckviddiga robot, Robot 97 (cirka 50 km), måste förnyas framöver.

Men, och här kommer det intressanta, Salestrand flaggar även för andra konsekvenser av beslutet om 60 plan, vilket är nog så intressant för den kommande försvarsdebatten:

Militärledningen förordade som mest 80 nya plan. Enligt Salestrand ska man nu se över konsekvenserna av den nya Jas-flottans storlek.

– Det här innebär att vi måste öka planens överlevnad med olika åtgärder, säger han. Planen kan behöva spridas geografiskt på fler flygflottiljer och skyddet av baserna behöver öka.

Man behöver inte vara ekonom för att se vad detta kan komma att innebära.

NyT,

Är det tänkt att IRIS-T skall täcka luckan mellan 60 och 80 Gripar?

Igår lät regeringen meddela att man beslutat ge Försvarsmakten tillstånd att köpa 60 st av JAS 39 Gripen version E.

Försvarsmakten har via ÖB vid ett antal tillfällen låtit meddela att ifall numerären av nya Gripenplan hamnar på 60, dvs den lägre i intervallet, måste ett långräckviddigt luftvärnssystem komplettera luftförsvaret.

Idag får försvarsministern frågan om detta av websidan NyTeknik:

ÖB rekommenderar köp av 60-80 plan. När ni nu har bestämt er för ÖBs minimigräns – måste då andra delar av luftförsvaret stärkas? Vilken förmåga skulle ersätta 20 nya Jas-plan i luften?
På detta svarar försvarsministern:

I december godkände riksdagen att regeringen fick beställa 40-60 plan och regeringen har nu valt att besluta om det högre antalet dvs 60 plan. Antalet motsvarar det operativa behov som Försvarsmakten angivit i sina underlag till regeringen. Regeringen fattade strax innan jul beslut om att Försvarsmakten ska få anskaffa ett nytt luftvärnsrobotsystem – RB 98. Med anskaffningen får vi ett modernt, kvalificerat luftvärnsrobotsystem.

På ett typiskt politikerspråk uttalar sig försvarsministern utan att egentligen svara på frågan. Dock blandar hon in luftvärnsrobotsystemet RB98, oklart varför eftersom det inte är det långräckviddiga system som försvarsmakten har efterfrågat som fyllnad av förmågetappet mellan 80 och 60 gripenplan.

Antingen är det så att hon är mycket väl medveten om problematiken men är förhindrad av sina chefer att göra någonting åt saken och därför försöker göra det bästa av situationen, eller så är hon så pass okunnig att hon inte vet att RB98 inte är det som behövs. Ur försvarspolitisk synvinkel vet jag faktiskt inte vad som är värst?

Så sent som igår var generallöjtningat Jan Salestrand ute och åter konstaterade att med beslutet om 60 plan måste frågan om ett nytt luftvärnssystem lyftas i kommande planering.

Försvarsmakten stödjer beskedet om 60 plan, men luftskyddet hade varit bättre med 80 plan. Därför måste 60 Gripenplanen kombineras med mer luftvärn, säger generallöjtnant Jan Salestrand: – Ligger man där får man titta på luftvärnsskydd och så vidare och det är saker som vi uppmärksammar i den fortsatta planeringen.

Han om någon torde känna till beslutet om inköp av RB98/IRIS-T och slutsatsen kan inte vara annan än att det inte är vad som behövs för att fylla luckan mellan 60 och 80 JAS 39 Gripen E.

Som sagt, jag vet inte vad som är värst i allt detta, att regeringen inte vet vad man håller på med, eller att detta är resultatet av att finansdepartementet de facto ligger som överrock på försvarsdepartementet och är de som egentligen fattar besluten?

Precis när jag skall till att publicera detta inlägg noterar jag på Twitter att Wiseman och Skipper för några minuter sedan har kommit med inlägg i samma fråga: Wiseman, Skipper.

NyT, Wiseman1, Wiseman2, Skipper, KKrVA, DN,

Regeringens beslut om 60 Gripen E/F

Idag lät regeringen meddela att man beslutat ge Försvarsmakten tillstånd att köpa 60 st av JAS 39 Gripen version E/F. Riksdagen hade tidigare beslutat om ett spann mellan 40-60 st, på regeringens förslag skall tilläggas. Vad skall man då tycka om att regeringen nu lägger sig på den övre nivån dvs 60 plan?

Till att börja med kan vi konstatera att Försvarsmakten själva angav 60 som ett absolut minimum och 80 som mer rimligt. Man sade även att man egentligen behövde fler än 80 men att man insåg att ekonomin inte skulle tillåta det.

Vi vet att 60 plan inte innebär att det kommer att vara 60 plan i operativ tjänst, för av dessa kommer ett antal att vikas för utbildnings- och provverksamhet.

Vi vet också att ÖB låtit meddela att om antalet landar på 60 så måste luftförsvaret kompletteras med exempelvis mer luftvärn, och mig veterligen har regeringen inte beslutat om något sådant komplement. Summan blir alltså att regeringen med detta beslut nu ytterligare sänker den svenska försvarsförmågan.

Men säger då en del, vi har ju kvar ett antal av nuvarande version C/D de får vi ju inte glömma bort. Nja inte helt sant, förutom försäljning och uthyrning så kommer kvarvarande C/D att gå åt till ombyggnation till E/F. Det blir alltså inte särskilt många plan kvar av äldre versioner.

Man kan också fundera över vad det är som gör att regeringen nu anser att det räcker med 60 plan när riksdagen 2007 ansåg att det krävdes 100? Alla verkar ju nu vara överens om att osäkerheten i omvärlden har ökat sedan just 2007/2008.

EDIT:

Försvarsmakten går idag genom generallöjtnant Jan Salestrand åter ut och trycker på att 60 plan inte räcker för luftskyddet och att luftvärn måste komplettera.

Försvarsmakten stödjer beskedet om 60 plan, men luftskyddet hade varit bättre med 80 plan. Därför måste 60 Gripenplanen kombineras med mer luftvärn, säger generallöjtnant Jan Salestrand:
– Ligger man där får man titta på luftvärnsskydd och så vidare och det är saker som vi uppmärksammar i den fortsatta planeringen.

Exp1, SvD1, NyT, 6mannen, Wiseman, Skipper, KKrVA,

Statliga byråkratin ökar på Försvarsmaktens bekostnad

Inför valet 2006 var ett av Alliansens vallöften att minska på den statliga byråkratin. Dels skulle verksamhet effektiviserar, dels skulle myndigheter läggas ned. Vi har kunna följa vad som hänt med detta löfte, och visst har myndigheter lagts ned, men problemet är att väldigt få verksamheter har lagts ned, de flesta har förts över till andra myndigheter. Dessutom har många nya myndigheter skapats.

Idag presenterar Timbro en bok av Henrik R S Olsson med titeln - Alliansens myndighetspolitik – ny regering men samma byråkrati. Hans sammanfattning är ingen uppmuntrande läsning för de som önskar att staten skall minska sina kostnader, han skriver bland annat att: "Kostnaderna för statsförvaltningen har ökat under Alliansregeringen – trots löften om motsatsen."

I Boken gör Henrik R S Olsson en en omfattande granskning av statsförvaltningens utveckling under Alliansens regeringsinnehav och resultatet lyder: "Så gott som inga förändringar har skett".

Granskningen visar att 47 myndigheter avvecklats eller ombildats under perioden 2006 till 2011, samtidigt som 34 nya, eller nygamla, myndigheter har skapats. Totalt har antalet myndigheter minskat från 247 till 234, men verksamheterna har flyttats över till någon annan myndighet. Den enda verksamhet som har avvecklats i sin helhet är Arbetslivsinstitutet.

Av boken framgår att kostnaderna har ökat och att antalet anställda i staten i princip varit konstant, trots att antalet myndigheter har minskat.

Jag har inte läst boken ännu eftersom den är helt ny, så jag vet inte ifall Olsson gått igenom myndigheten Försvarsmakten. Även om den Myndigheten inte är nedlagd så har kostnaden för den dock inte ökat. Se där en myndighet där Alliansens sparlöften faktiskt genomförts, även om det inte var just den myndigheten man lovade spara pengar på.

För när det gäller Försvarsmakten ges ingen kompensation för vare sig inflation, löneökningar eller den i sammanhanget så viktiga tekniska faktorn, som innebär att kostnaden inom materielsidan stiger med uppåt fem procent årligen. Detta innebär att Försvarsmakten allt sedan 1990 har halverats på grund av utebliven kompensation för bland annat ovan nämnda faktorer.

Lite tillspetsat skulle man kunna hävda att utgifterna för den statliga byråkratin ökar på bekostnad av Försvarsmakten. Det visar sig inte minst i den dagsaktuella frågan om finansieringen av E/F-versionen av Gripensystemet. Där staten inte tillskjuter de medlen som behövs utan kräver att Försvarsmakten löser stora delar av finansieringen genom sitt befintliga anslag.

Jag tror inte att det finns en enda väljare som lade sin röst på något av allianspartierna som kunde se detta resultat framför sig efter sex års regeringsinnehav.

Svd, Timbro,

Att upprepa en lögn tillräckligt ofta

Det sägs att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det småningom en sanning. Detta är uppenbart något som moderaterna hoppas gäller även frågan om finansieringen av uppgraderingen till JAS 39 Gripen E/F.

Vi har hört Moderaterna i allmänhet och försvarsministern i synnerhet hävda att finansieringen av uppgraderingen till E/F-versionerna av Gripensystemet är löst. Detta genom att man tillför totalt två miljarder kronor under en tioårsperiod. Men två miljarder räcker som de allra flesta förstår inte långt, därför har Moderaterna sett till att Försvarsmakten får fixa resterande själv genom att man får bortprioritera annan materiel som man har behov av för att på så sätt frigöra ytterligare fem miljarder. Och med sann politisk retorik nämner man alltid denna summa i sammanhanget att det totala beloppet för materielen ligger på 160 mdr. Eller som Försvarsministern skriver på Svd Brännpunkt idag:

"Försvarsmakten kommer att behöva planera om cirka 5 miljarder av totalt cirka 160 miljarder på materielanslagen de kommande tio åren. Jag är trygg i att myndigheten har den erfarenhet och kompetens som krävs för att genomföra omplaneringen som motsvarar cirka 3 procent över tioårsperioden."

Nu är det dock så att i summan 160 mdr kr ingår förutom anskaffning även vidmakthållande och avveckling av materiel. Man behöver inte vara rymdforskare, eller professor i ekonomi kanske är mer passande, för att förstå att detta kommer att få betydelse för Försvarsmaktens materielförsörjning. Men detta är inte hela sanningen, heller.

Vad vissa kritiker ofta lyfter fram men som Moderaterna och försvarsministern är oerhört tystlåtna om är att det redan idag saknas cirka 25 miljarder kronor på materielsidan, och till detta skall nu Försvarsmakten lägga ytterligare fem miljarder. Få ihop den ekvationen den som kan.

Förutom att Moderaterna nu under lång tid framöver medverkar till att inte bara hålla kvar den svenska försvarsförmågan på en låg nivå så är risken tämligen stor att man faktiskt fortsätter att sänka den genom detta debakel med materielanskaffningen. Lägg till detta motgångarna med personalförsörjningen med närmare 20 procentiga avhopp bland soldaterna och det faktum att man minskar Flygvapnets tillgång till Gripenplan vid var och varannan uthyrning/försäljning av Gripenplan till andra nationer.

Tyvärr är sanningen dock så enkel att försvarspolitiken får stå tillbaka så länge som den överordnade strategin hos de större partierna är att vinna över mittenväljarna till sin sida av det politiska blocket, och dessa väljare vinns inte via satsningar på den svenska försvarsmakten.

Svd,

Gripens finansiering är ännu ej löst

Idag skriver försvarsminister Karin Enström (M) i SvD om hur anskaffningen av JAS 39 Gripen i version E/F skall finansieras. Tyvärr svarar hon inte på den frågan, faktum är att hon omöjligen kan svara på den frågan eftersom att det arbetet knappt har påbörjats ännu. Däremot väcker hennes artikel en och annan ny fråga.

Försvarsministern börjar sin artikel med ett stycke som förpliktigar:

"Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att garantera vårt politiska oberoende och vår självständighet. För det krävs ett försvar som är anpassat för att möta dagens och morgondagens krav. Som försvarsminister har jag ett särskilt ansvar att värna vår försvarsförmåga, skriver Karin Enström (M)." 

Sedan följer en bakgrundsbeskrivning där anskaffningen av E/F-versionerna tillsammans med Schweiz skall stå som garant för att stridsflyget därmed kommer att kunna ha en god operativ förmåga och en hög tillgänglighet till minst 2040. Hon går till och med så långt så att hon i avslutningen av artikeln skriver:

"Vi kan nu tillsammans med en europeisk partner göra ett nödvändigt förmågelyft, till gagn för skattebetalare i både Sverige och Schweiz. Hela Sverige ska försvaras och flygvapnet förblir fortsatt en grundläggande del av vår förmåga."

Här väcks en väsentlig fråga. Företrädare för regeringen har i olika forum varit ute och meddelat att om Schweiz av någon anledning inte fullföljer planerna så kan även Sverige hoppa av köpet innan år 2014. Ponera att Schweiz de facto hoppar av, hur har regeringen då tänkt göra med försvarsministern menade nödvändiga förmågelyft?

Den största frågan som lämnas obesvarad i artikeln är dock den om finansieringen. Faktum är att försvarsministern inte har en aning om hur det hela skall finansieras.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2013 att Försvarsmaktens anslag skall ökas med 300 mkr åren 2013-2014, och för de följande åtta åren med 200 mkr. Vilket ger, som försvarsministern skriver: - en höjning av anslaget till Försvarsmakten som totalt motsvarar drygt 2 miljarder kronor de kommande 10 åren.

Det har tidigare konstaterats att dessa två miljarder under tio år knappast kommer att räcka för att finansiera projektet. Vilket har fått igång spekulationerna om vad det kan få för konsekvenser. Två saker som nämnts är dels omprioriteringar i nuvarande materielförsörjningsplan som gäller för 2014-2020, dels nya förbandsnedläggningar.

När det gäller gissningen om omprioriteringar av liggande mtrl-plan visar de sig besannas. Försvarsministern skriver i artikeln att det i och med förmågelyftet nu finns ett omplaneringsbehov för Försvarsmakten på cirka fem mdr kr, och hon tillägger med politisk retorik - av totalt cirka 160 miljarder, för att på så sätt försöka få summan att inte se så stor ut. Men tro mig den är inte obetydlig, det saknas redan idag 25 mdr kr för olika materielobjekt och nu skall alltså ytterligare fem läggas till. Detta lät även ÖB meddela idag när han träffade media efter sitt möte med försvarsutskottet:

– Det jag sa i somras om materielobjekt för cirka 25 miljarder kronor som inte ryms i Försvarsmaktens planering under en period från 2015 och tio år framåt står fast, sade ÖB. 

Även om det senare under dagen ändrades till:

– Det jag sa i somras om materielobjekt för cirka 25 miljarder kronor som inte ryms i Försvarsmaktens planering under de närmaste tio åren står fast, sade ÖB. 

Men inte heller dessa fem mdr kr kommer att räcka till. Summorna som det pratas om för hela anskaffningen ligger på närmare 23 mdr och mig veterligen är det ganska stor skillnad på två plus fem och 23. Så ytterligare en fråga som väcks, eller kanske rättare sagt finns kvar, är var resterande pengar skall tas ifrån?

En inte alltför okvalificerad gissning kan man göra ifall man läser budgetpropositionen där det på sid 15 under avsnittet om utgiftsområde 6 - Försvar och samhällets krisberedskap står att läsa:

Försvarsmaktens bedömning om kommande ekonomiska underskott föranleder behov av att, i en samlad process i Regeringskansliet, inleda ett arbete i syfte att skapa balans mellan verksamhet och ekonomi. Arbetet ska ge regeringen möjlighet att fatta strategiska beslut i syfte att genomföra huvudinriktningen i det senaste försvarsbeslutet. Vidare ska arbetet så långt  som  möjligt samordnas processmässigt med arbetet inför en ny försvarspolitisk inriktningsproposition, inklusive Försvarsberedningens arbete.

Detta stycke kan och skall nog kopplas direkt till det som skedde strax före sommaren där försvars- och finansdepartementen tillsatte en intern arbetsgrupp som fick till uppgift att ta ett helhetsgrepp om försvarets ekonomi för att som det stod:  - lämna förslag som är nödvändiga för att skapa balans mellan verksamhet och ekonomi.

Enligt den promemoria som SvD fick ta del av i juni framgår:

Av promemorian framgår tydligt att inriktningen är att Försvarsmakten ska klara införskaffandet av nya Super-Jas utan ökade anslag. Det är ett nytt besked, och skulle betyda nedskärningar på andra områden.

SvD:s tolkning av dokumentet är fortsatt:

Trion får ”ett tydligt mandat” att ta fram förslag till beslut som måste till för att ”i allt väsentligt” förverkliga insatsorganisationen (IO14) och upprätthålla långsiktig ekonomisk balans i försvaret, till och med 2022.

Det direkta skälet till att arbetsgruppen inrättas är att regeringen framöver ska ta ställning till förslag som kan komma att ”binda upp stora resurser över lång tid” och ”därmed få konsekvenser för helheten”. I klartext handlar det om hur de aviserade inköpen av Jas Gripen ska finansieras.

De tre personerna som ingår i arbetsgruppen är Carl von der Esch, statssekreterare på försvarsdepartementet, Hans Lindblad, statssekreterare på finansdepartementet samt Gunnar Wieslander, statssekreterare hos statsministern. Några av de frågor som de skall ta ställning till är:

- Försvarsmaktens organisation och dimensionering i förhållande till operativ förmåga, inklusive balans mellan officerare och soldater och Högkvarterets dimensionering.

- Behovet av ändringar i grundorganisationen som en följd av försvarsomställningen – ”dvs förbandsnedläggningar”.

- Föreslå rationaliseringar och omprioriteringar mellan olika materielprojekt, ”ev. formulera ett besparingsmål, t.ex 2 mdkr”.

- Ta reda på hur verksamheten kan bli billigare, exempelvis ”genom avveckling av materiel, personal och fastigheter”.

Mot denna bakgrund förstår nog alla varför försvarsministern idag inte har en susning om hur finansieringen av uppgraderingen till E/F versionerna skall gå till, och varför alla försök till förklaringar lämnar ett och annat att önska.

Och jag får helt klart svar på varför ingen av mina gamla kollegor inom Moderaterna törs sätta emot en flaska vin på mitt påstående om att det kommer nya förslag på förbandsnedläggningar.

SvD1, SvD2, Fokus, SvD3, SvD4, BuP UO6,