Pages

tisdag 16 oktober 2012

Statliga byråkratin ökar på Försvarsmaktens bekostnad

Inför valet 2006 var ett av Alliansens vallöften att minska på den statliga byråkratin. Dels skulle verksamhet effektiviserar, dels skulle myndigheter läggas ned. Vi har kunna följa vad som hänt med detta löfte, och visst har myndigheter lagts ned, men problemet är att väldigt få verksamheter har lagts ned, de flesta har förts över till andra myndigheter. Dessutom har många nya myndigheter skapats.

Idag presenterar Timbro en bok av Henrik R S Olsson med titeln - Alliansens myndighetspolitik – ny regering men samma byråkrati. Hans sammanfattning är ingen uppmuntrande läsning för de som önskar att staten skall minska sina kostnader, han skriver bland annat att: "Kostnaderna för statsförvaltningen har ökat under Alliansregeringen – trots löften om motsatsen."

I Boken gör Henrik R S Olsson en en omfattande granskning av statsförvaltningens utveckling under Alliansens regeringsinnehav och resultatet lyder: "Så gott som inga förändringar har skett".

Granskningen visar att 47 myndigheter avvecklats eller ombildats under perioden 2006 till 2011, samtidigt som 34 nya, eller nygamla, myndigheter har skapats. Totalt har antalet myndigheter minskat från 247 till 234, men verksamheterna har flyttats över till någon annan myndighet. Den enda verksamhet som har avvecklats i sin helhet är Arbetslivsinstitutet.

Av boken framgår att kostnaderna har ökat och att antalet anställda i staten i princip varit konstant, trots att antalet myndigheter har minskat.

Jag har inte läst boken ännu eftersom den är helt ny, så jag vet inte ifall Olsson gått igenom myndigheten Försvarsmakten. Även om den Myndigheten inte är nedlagd så har kostnaden för den dock inte ökat. Se där en myndighet där Alliansens sparlöften faktiskt genomförts, även om det inte var just den myndigheten man lovade spara pengar på.

För när det gäller Försvarsmakten ges ingen kompensation för vare sig inflation, löneökningar eller den i sammanhanget så viktiga tekniska faktorn, som innebär att kostnaden inom materielsidan stiger med uppåt fem procent årligen. Detta innebär att Försvarsmakten allt sedan 1990 har halverats på grund av utebliven kompensation för bland annat ovan nämnda faktorer.

Lite tillspetsat skulle man kunna hävda att utgifterna för den statliga byråkratin ökar på bekostnad av Försvarsmakten. Det visar sig inte minst i den dagsaktuella frågan om finansieringen av E/F-versionen av Gripensystemet. Där staten inte tillskjuter de medlen som behövs utan kräver att Försvarsmakten löser stora delar av finansieringen genom sitt befintliga anslag.

Jag tror inte att det finns en enda väljare som lade sin röst på något av allianspartierna som kunde se detta resultat framför sig efter sex års regeringsinnehav.

Svd, Timbro,

söndag 14 oktober 2012

Att upprepa en lögn tillräckligt ofta

Det sägs att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det småningom en sanning. Detta är uppenbart något som moderaterna hoppas gäller även frågan om finansieringen av uppgraderingen till JAS 39 Gripen E/F.

Vi har hört Moderaterna i allmänhet och försvarsministern i synnerhet hävda att finansieringen av uppgraderingen till E/F-versionerna av Gripensystemet är löst. Detta genom att man tillför totalt två miljarder kronor under en tioårsperiod. Men två miljarder räcker som de allra flesta förstår inte långt, därför har Moderaterna sett till att Försvarsmakten får fixa resterande själv genom att man får bortprioritera annan materiel som man har behov av för att på så sätt frigöra ytterligare fem miljarder. Och med sann politisk retorik nämner man alltid denna summa i sammanhanget att det totala beloppet för materielen ligger på 160 mdr. Eller som Försvarsministern skriver på Svd Brännpunkt idag:
"Försvarsmakten kommer att behöva planera om cirka 5 miljarder av totalt cirka 160 miljarder på materielanslagen de kommande tio åren. Jag är trygg i att myndigheten har den erfarenhet och kompetens som krävs för att genomföra omplaneringen som motsvarar cirka 3 procent över tioårsperioden."
Nu är det dock så att i summan 160 mdr kr ingår förutom anskaffning även vidmakthållande och avveckling av materiel. Man behöver inte vara rymdforskare, eller professor i ekonomi kanske är mer passande, för att förstå att detta kommer att få betydelse för Försvarsmaktens materielförsörjning. Men detta är inte hela sanningen, heller.

Vad vissa kritiker ofta lyfter fram men som Moderaterna och försvarsministern är oerhört tystlåtna om är att det redan idag saknas cirka 25 miljarder kronor på materielsidan, och till detta skall nu Försvarsmakten lägga ytterligare fem miljarder. Få ihop den ekvationen den som kan.

Förutom att Moderaterna nu under lång tid framöver medverkar till att inte bara hålla kvar den svenska försvarsförmågan på en låg nivå så är risken tämligen stor att man faktiskt fortsätter att sänka den genom detta debakel med materielanskaffningen. Lägg till detta motgångarna med personalförsörjningen med närmare 20 procentiga avhopp bland soldaterna och det faktum att man minskar Flygvapnets tillgång till Gripenplan vid var och varannan uthyrning/försäljning av Gripenplan till andra nationer.

Tyvärr är sanningen dock så enkel att försvarspolitiken får stå tillbaka så länge som den överordnade strategin hos de större partierna är att vinna över mittenväljarna till sin sida av det politiska blocket, och dessa väljare vinns inte via satsningar på den svenska försvarsmakten.

Svd,