Läget inom alliansen?

Många har senaste tiden undrat över hur läget inom alliansen egentligen är. Engagemanget och idéerna om vad man vill åstadkomma tillsammans har varit väldigt vagt sedan slutet på första mandatperioden i regeringsställning, för att inte säga obefintligt. Något som också avspeglat sig i antalet förslag som regeringen överlämnat till riksdagen, Svtplay.se.

När man idag kan läsa ett öppet brev till Moderaternas nya partisekreterare från de övriga motsvarigheterna i övriga allianspartierna blir frågan än mer aktuell.

Först funderade jag över ifall det var ett enkelt PR-trick för att få litet medial uppmärksamhet kring några frågor som man inom alliansen vill lyfta framöver. Men när jag sedan läser brevet blir jag mer övertygad om att läget inom alliansen är allt annat än bra just nu, både inledning och avslutning andas problem.

De tre partisekreterarna ger uttryck för två tydliga problem. För det första att Moderaterna tar alldeles för stort utrymme på bekostnad av de tre övriga partierna, för det andra att Alliansen de facto inte har någon reformagenda kvar.

De börjar med att konstatera att Moderaternas nya partisekreterare ger uttryck för intressanta tankar om fördjupat allianssamarbete och avslutar litet syrligt med:

"Men ett enskilt parti gör ingen allians. Vi är fyra partier som delar ett gemensamt ansvar för allianssamarbetet. Varje parti äger sin egen utveckling men också ett ansvar för vårt gemensamma samarbete."

Här ger Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna uttryck för ett stort missnöje med Moderaterna. Ett missnöje över att Moderaterna är det enda parti som i opinionsundersökningarna har vunnit på allianssamarbetet, för att de anser att Moderaterna tar alldeles för mycket utrymme i regeringen och att övriga partier därför helt hamnat i skuggan av dem. Här vet jag att de övriga partierna har starka synpunkter på finansministerns starka ställning och hans ovilja att släppa fram förslag från andra departement som kan komma att kosta en krona eller två. Vilket de anser är en starkt bidragande orsak till varför de tre partierna inte lyckas nå ut med frågor som de kan vinna opinionsstöd med.

När det gäller alliansens agenda blir det väldigt tydligt att den kritik som framförs mot alliansen är korrekt:

"Nu är tiden inne för att slipa på en förnyad reformagenda. Tillsammans kan vi leverera svar på de frågor människor möter i vardagen och komma fram till lösningar på de utmaningar som Sverige står inför. Vi vill gärna diskutera ett antal viktiga utvecklingsfrågor för alliansen."

"Under senare år har kritik riktats mot att allianssamarbetet har stelnat i formerna och att samarbetet till stor del begränsas till regeringsarbetet. Det är viktigt att vi gemensamt tar till oss denna kritik när vi förbereder valet 2014. Hur kan vi gemensamt bidra till att alla allianspartier blir vinnare på samarbetet? När alliansen bildades var devisen "alla ska vinna och alla ska bidra". Hur når vi detta mål?"

I dessa två stycken lyckas de tre dels bekräfta den allmänna kritiken mot idélösheten, dels att de känner sig felfördelade.

Alliansen har onekligen en lång väg till valseger 2014. Man har på endast sex år lyckats hamna i samma läge som regeringen Persson lyckades med efter den dubbla tiden, dvs tolv år, nämligen det att väljarna har börjat få känslan av att alliansen är regeringstrött. Vilket var en direkt bidragande orsak till att Persson åkte ut och alliansen in.

Hur det ens är möjligt att skicka dessa signaler till väljarna efter endast sex år vid makten, med tanke på hur länge Socialdemokraterna styrt detta land sedan början på 1930-talet, är smått obegripligt.