Pages

måndag 23 december 2013

Sjukhuset röjde sekretessbelagda uppgifter

Landstinget i Uppsala har tidigare stämts av anhöriga till en patient som vårdats på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Stämningen beror på att den anhörige blev filmad av ett tv-program när han låg på dödsbädden. Enligt de anhöriga, som fick en smärre chock när de en kväll satt ned för att se på tv och framför sig såg deras anhöriges kamp för livet, skedde detta utan tillstånd. Enligt landstinget hade de dock ett muntligt tillstånd från patienten i fråga.

JO har granskat ärendet och bett Landstinget uppvisa underskrifter av de totalt 37 patienter som förekommer i serien och där har Akademiska inte kunnat uppvisa något. Vilket JO funnit oacceptabelt. JO fann till och med att förhållandet som fanns i avtalet mellan landstinget och tv-bolaget, att "patienter i möjligaste mån" skulle få lämna ett skriftligt samtycke, var oacceptabelt.

Tingsrätten har nu kommit med sin dom där de mycket riktigt konstaterar att sekretessbelagda uppgifter har röjts. Domaren Daniel Gustavsson konstaterar att själva kärnan i åtalet handlar om de två sköterskor som i programmet uttalar sig om mannen har begått brott mot tystnadsplikten, men att det inte prövats eftersom att uppgifterna sprits till media och att yttrandefrihetsgrundlagen står över sekretesslagstiftningen.

Domstolen är helt klar över att sekretessbelagda uppgifter har röjts medan landstinget inför, under och efter rättegången hävdat att så icke är fallet. Landstinget räddas nu alltså av att sekretessbrotten inte kunnat prövats eftersom YGL gäller.

Domen kommenteras nu av landstinget genom chefsjurist Jens Larsson:
"domen är ett kvitto på att Akademiska sjukhuset i Uppsala kan hantera svåra etiska frågor."
Jag är ledsen men det är väl snarare tvärtom? Att domen är ett kvitto på att landstinget inte kan hantera svåra etiska frågor?

Granskar man landstingets agerande i denna fråga så framträder bilden på att de inte alls är särskilt duktiga på det. Från början hävdade de att det fanns tillstånd till filmning, under rättegången tog de sedan tillbaka detta. Sedan hävdade man att det inte framkommit några uppgifter som kan ha röjt personens identitet, vilket det bevisligen gjorde eftersom många bekanta till mannen kände igen honom under programmet. Därefter har man hävdat att man inte brutit mot den personliga integriteten, men domstolen, och JO, konstaterar att sekretessbelagda uppgifter avslöjats, vilket måste betraktas som ett brott mot den personliga integriteten, även om nu domstolen inte prövat detta eftersom att YGL gäller.

Det mest absurda i landstingets agerande torde dock vara att de inledningsvis hävdade att
"kärandena varit medvållande genom att titta på inslaget. Kärandena hade kunnat stänga av tv:n och hade inte behövt leta upp avsnittet på Internet.”
Något som de dock tog tillbaka under rättegången.

När allt kommer omkring framträder bilden av att Uppsala läns landsting varit allt annat än duktig på att "hantera svåra etiska frågor", men nu räddas av att domstolen funnit att yttrandefrihetsgrundlagen gäller.

Till syvende och sist är det dock landstinget som själva var orsak till att de sekretessbelagda uppgifterna avslöjats eftersom att de ingick ett avtal med ett tv-bolag om att filma inne på sjukhuset.

EDIT:
SvD har i kväll publicerat en intervju med chefjuristen Jens Larsson där han på frågan ifall produktionsbolaget åter är välkommen att filma hos Landstinget i Uppsala igen ifall de frågar svarar:
– Jag kan inte svara på hypotetiska frågor. Vi garantera att vi följer all lagstiftning. Det har vi fått kvitto på att vi gör i dag. Landstinget är satt att värna patientsekretessen, men också värna den grundlagskyddade yttrandefriheten.
"Landstinget är satt att värna patientsekretessen" och hur tycker chefjuristen att man lyckats med det då?

Visst domstolen sade att yttrandefrihetsgrundlagen går före sekretesslagstiftningen, men samtidigt sade de att sekretessbelagda uppgifter har röjts. Juristen menar alltså trots detta att landstinget värnar patientsekretessen. Hur det går ihop är för mig en gåta. Om landstinget genom ett aktivt beslut medverkar till att sekretessbelagda uppgifter kommer ut, då har man enligt min mening inte värnat patientsekretessen.

Av intervjun kan man tydligt notera hur landstinget nu ändrat försvarstaktik jämte tidigare, vilket inte är så anmärkningsvärt eftersom att domstolen i någon mening där gick dem emot. Nu försöker man driva detta som en slags yttrandefrihetsfråga där journalister måste få möjlighet att kunna ställa frågor inom sjukvårdens väggar. Om detta kan man nog ha en del synpunkter om huruvida journalister har denna rätt att tränga sig in och ta kontakt med patienter, och under vilka former som det kan tänkas tillåtas. 

Men hur som så handlar detta inte om det, det här handlar om att Uppsala landsting själva har fattat ett beslut där man gett ett produktionsbolag rätt att filma inne på ett av sina sjukhus, och uppenbart inte tillförsäkrat sig om att bolaget inhämtat de nödvändiga tillstånden från patienterna. Landstinget hade kunnat skicka med en observatör/rådgivare som säkerställde detta under inspelningarna, men bäst av allt hade nog kanske varit att inte släppa in dem över huvud taget.

Det är nog bra för de patienter som värnar sin patientsekretess att de nu snart kan lista sig för sjukvård utanför Uppsala län, i landsting som bättre vet hur man värnar sekretess och integritet. För Uppsala läns landsting verkar inte ha förstått problemet.
SvD1SvD, DN, DN2, UNT, SvD3, Exp, SvD4

torsdag 19 december 2013

Wiseman inte längre anonym

Så har då identiteten på personen bakom bloggen Wisemans Wisdoms avslöjats. Det är nog inte fel att hävda att många genom bloggens sexåriga historia undrat över vem han är, så även jag, men även om jag någon gång funderat över detta har jag aldrig lagt särskilt mycket vikt i frågan. Jag tillhör nämligen de som anser att det viktiga är vad en person skriver, inte vem denne är.

Tyvärr har vi ett debattklimat i Sverige där den allmänna uppfattningen verkar vara den omvända. Det är många som anser att det är oerhört viktigt att man får reda på vem som står bakom en text, men jag förstår verkligen inte detta.

Den liberala skribenten Csaba Bene Perlenberg skrev en krönika om de anonyma försvarsbloggarna för en tid sedan där han problematiserade kring detta:
- Försvarsbloggarna är nödvändiga för att försvarsdebatten ska kunna fortsätta föras. Det hade dock tjänat debatten om de anonyma bloggarna hade signerat sina viktiga inlägg med sina egna namn.
Orsaken till detta handlar enligt CB om den demokratiska trovärdigheten:
- Bland de redan frälsta är frågan om anonymitet sekundär då fackkunskapen är så hög i inläggen. För den demokratiska trovärdigheten är frågan dock viktig.
Eftersom att det
-är det till den försvarspolitiska debattens nackdel att initierade argument kan avfärdas med motiveringen att debatt kring så pass viktiga frågor inte kan föras med anonyma aktörer.
Det sistnämnda må anföras som motiv, men ingen seriös debattör borde enligt min mening tillåtas komma undan med ett så simpelt sätt att försöka undvika debatten. För det är precis vad man då gör, och där bör nog lyssnaren/läsaren reflektera över varför en del inte anser sig vilja/kunna svara på sakliga inlägg bara för att denne är anonym.

Även det tidigare språkröret för Miljöpartiet, Birger Schlaug, är inne på samma linje när han kommenterar ett annat inlägg i frågan hos Cornucopia:
- Frågan som ställs är synnerligen relevant. Den som deltar - det må gälla i fredsrörelsen, miljörörelsen eller bland klimatskeptiker och försvarsdebattörer - tappar trovärdighet och framför allt blir debatt ganska meningslös när den sker mellan en som står för sina åsikter och andra som inte står för dem. Även om de med din åsikt i försvarsfrågan, Lars,t skulle vinna på det - och de med min åsikt skulle förlora på det - så förordar jag ändå öppenhet. Allt annat ger intryck av att man inte tar ansvar för det man skriver, inte vill utsätta sig för kritik. Det är synd för några av de bloggar du nämner är ju synnerligen insatta i frågan. 
Men jag håller som sagt inte med. Genom att avsändarna är anonyma hamnar fokus helt plötsligt på vad som skrivs inte vem som skriver det och dennes bakgrund. Men kanske är det detta som så många har problem med? Man måste helt plötsligt argumentera med rena sakargument, man kan inte längre genom att svänga med en persons bakgrund och dylikt undvika att svara på dennes fråga. Hur ofta hör man annars inte just detta i vilken riksdagsdebatt som helst?

Och jag kan verkligen inte förstå varför en debatt skulle bli, som Schlaug hävdar, meningslös när den sker mellan en som står för sina åsikter och andra som inte står för dem. Det antyder just det jag skrev inledningsvis att det är viktigare med vem som skriver något, och inte vad denne skriver.

Kanske är det detta som är de anonyma försvarsbloggarnas främsta insats i försvarsdebatten. Att etablerade politiker inte kunnat avfärda det som skrivits med att det är militärer med ett "särintresse" som står bakom, utan de har varit tvungna att enbart förhålla sig till det skriva ordet. Vilket förmodligen varit väldigt jobbigt för en del.

Nu får vi se vad som händer framöver, vad kommer Wisemans identitet att betyda för försvarsdebatten framöver? En, kanske något naiv, förhoppning är att det inte skall spela någon roll utan att hans inlägg fortsatt skall ges den tyngd de förtjänar i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Men det finns nog en risk att människans behov av att katalogisera och åsiktsbestämma den man debatterar mot kommer att spela in framöver. Ett annat inte helt otänkbart scenario är att Wiseman kommer att bli en flitig deltagare i diverse debattprogram framöver där Sveriges försvars- och säkerhetspolitik skall diskuteras.

Slutligen får jag hoppas att hans identitet nu inte kommer att spela in på hans egen fortsatta yrkeskarriär, för lika tydlig som Wiseman varit i riktning mot politiker i försvarsdebatten, lika tydlig har han även varit mot Försvarsmakten. Vi är flera som genom åren verkat inom Försvarsmakten som fått uppleva vad det innebär att vara tydlig i sin kritik mot mindre väl fungerande förhållanden. Även om just Försvarsmakten är ledande i att utbilda sin personal i konsten att ge och ta konstruktiv kritik, är det tyvärr alltför ofta den kunskapen stannar kvar på våra skolor och inte följer med ut till förbanden.

Och Wiseman då, vem är han? Han heter Carl Bergqvist är major och ställföreträdande divisionschef på F21 i Luleå.

SvD, AB, WW, Staffan Danielsson, DI, Cynismer,

torsdag 17 oktober 2013

Finns inget förslag om att lägga ned Marinens musikkår

En intressant detalj i frågan om att Försvarsmakten påstods föreslå en nedläggning av Marinens musikkår är att det aldrig handlat om ett förslag, utan om att Livgardet från högkvarteret fått ett uppdrag att utreda konsekvensen av citat:
- ta bort en musikkår med 37 tjänster. Och jag har bara en sådan i min organisation. Det är Marinens musikkår, säger Håkan Hedlund.
Förslaget har alltså aldrig funnits men ändå går en moderat riksdagsledamot ut i stenhård attack mot Försvarsmakten och nedläggningsförslaget. Tänk ändå ifall fler moderata riksdagsledamöter kunde försvara sina regionala delar av Försvarsmakten lika bra som Engblom?


Svt, AE, SVFM,

måndag 16 september 2013

En röst på Moderaterna var en röst på Borgerligt alternativ

Moderaterna deltog inte som parti eller nomineringsgrupp i kyrkovalet som avhölls igår, ändå har det gått att rösta på Moderaterna, och rösterna räknas. Hur kan detta vara möjligt frågar säkert många, och det gjorde även jag innan jag efter lite grävande under natten fick fram svaret.

När Moderaterna beslutade att inte längre ställa upp i kommande kyrkoval beslöt de moderater som fortfarande var kyrkopolitiskt aktiva, och även ville vara så framgent, att bilda nomineringsgruppen Borgerligt alternativ. Men de skapade inte en ny nomineringsgrupp för ändamålet utan fick ta över Moderaternas tidigare registrerade dito som man sedan bytte namn på till just Borgerligt alternativ.

Nu kanske inte detta låter som ett märkligt förfarande men det får en mycket märklig konsekvens, nämligen att det fortfarande gick att rösta på Moderaterna vid gårdagens val. Detta genom att som väljare ta en tom valsedel och skriva Moderaterna på den, då räknas rösten till Borgerligt alternativ eftersom det är samma nomineringsgrupp som förr hette Moderata Samlingspartiet.

Vad jag förstått finns det ganska många sådana valsedlar som i första räkningen räknas som ogiltiga men som i den slutliga räkningen kommer att räknas som röster för Borgerligt alternativ. Resultaten kan med andra ord komma att förändras något mer än efter tidigare val.

Det är ju inte utan att man undrar varför man valde denna lösning med att överta nomineringsgruppen istället för att registrera en ny? Var det av lathet och att man inte tänkte på denna konsekvens eller var det till och med så att man räknade med att det fortfarande finns en hel del väljare som skriver namnet på en tom valsedel, för det förekommer i alla val, och att man inte ville riskera att tappa dem?

Hur som var det de facto så att det gick att rösta på Moderaterna vid gårdagens kyrkoval, trots det faktum att partiet formellt sett inte ställde upp.


tisdag 27 augusti 2013

Carema, Vardaga eller VårdAga?

Startade upp webbläsaren för att göra sedvanlig skumning av nyheterna för dagen och nås av beskedet att Caremas ägare nu beslutat att byta namn på Carema till Vardaga. Detta har man kommit fram till efter att i ett halvt år funderat över namnbytet och avverkat över 100 namnförslag.

Om man nu har funderat på ett nytt namn i över ett halvår, enligt Aftonbladet över två år, och gått igenom över 100 förslag, hur kan man då landa i namnet Vardaga? Är det bara jag som ser framtida svarta tidningsrubriker där Vardaga blivit till VårdAga?? På vardaga praktiseras aga inte vård etcetera?

PR är bevisligen inte Caremas starkaste gren, jag är glad att vården och omhändertagandet på Caremas boenden är klart bättre än deras rykte, men de borde se över sin kommunikationsavdelning.

Till tidningen Metro säger Ägaren av Carema, Ambeas, kommunikationsdirektör Karin Nyman:
"att det nya namnet innebär att "varje dag ska göras så bra som möjligt för de boende" och uttrycker ingen större förvåning över att det nya namnet hånas. – Alltså, Man kommer alltid att kunna göra sig lustig över vårt namn."
Ja, men varför då lägga upp bollen för en enkel smash? Tyvärr har en del PR-konsulter en förmåga att tänka lite för mycket och då ge sig in i ett resonemang som på papperet låter bra men som ingen vanlig medborgare begriper. Moderaterna gjorde det med sin valkampanj 2002 och Ambea gör det nu. Det spelar ingen roll hur välgenomtänkt en kampanj, slogan o.s.v. är när det krävs en halvtimmes diskussion innan man kan förklara vad som egentligen menas. Ambea borde göra om och göra rätt.

Jag har skrivit ett par inlägg om Carema och den högst orättfärdiga rapporteringen kring deras verksamhet, om det kan Ni läsa mer om här: artiklar om Carema.

Exp1, AB1, Metro,

tisdag 14 maj 2013

SVT om skatteutjämningen


SVT har idag en artikel om det kommunala skatteutjämningssystemet. Där hävdar de att storstadskommuner tjänar på detta system medan glesbygdskommuner förlorar. Problemet med artikeln är att de endast redovisar en av två delar som skatteutjämningen består av, vilket ger en helt förljugen bild av skatteutjämningen.

I artikeln påstås t.ex. att Lidingö får 6448 kr per invånare i år, men samtidigt sägs ingenting om att de betalar 12 921 kr per invånare, ett netto på minus 6017 kr. Eller närmare 267 miljoner kronor.

Samtidigt verifierar huvudsekreteraren i skatteutjämningsutredningen SVT:s uppfattning i denna fråga vilket är anmärkningsvärt. Om han nu är huvudsekreterare i utredningen borde han ha bättre koll, eller så har han en egen politisk agenda. jag har i alla fall mailat till reportern och researchern för artikeln. Här har ni det mailet, vi får se vad jag får för respons på det. återkommer i frågan:
Hej
På Svt:s hemsida har ni idag en artikel angående det kommunala skatteutjämningssystemet. Av den får man uppfattningen att Tex Lidingö tjänar på detta system eftersom att de får 6448 kr/inv i år. Men samtidigt förtiger ni att samma kommun betalar 12921 kr/inv i inkomstutjämning. Totalt betalar man alltså 6017 kr/inv. Närmare 267 miljoner kr per år.
Ni nämner i artikeln skatteutjämningssystemet i stort, men det enda ni redovisar är den ena delen i systemet dvs kostnadsutjämningen, ni berör inte med en bokstav den andra delen, inkomstutjämningen. Tycker ni det är ok, eller seriöst?
Läser ni SCB:s statistik över utjämningen kan ni knappast missa detta faktum.
http://www.svt.se/pejl/utjamningsskatten-kommun-for-kommun
Med vänlig hälsning

Bjarne Grankvist
Svt,

Edit:
Nu är artikeln bortplockad från SVT:s site. Är det en slump eller har de förstått att de gjort ett misstag? Jag har dock inte fått något svar på mitt mail än så länge.

Edit 2:
Har nu fått svar från SVT på mitt mail:
"Hej Bjarne, 
Du har helt rätt i att Lidingö betalar stora summor i inkomstutjämning. De kritiker vi pratat med pekar på just kostnadsutjämningen som det problematiska med systemet, därför valde vi att fokusera på den. Vi har nu tillsammans med redaktör och ansvarig utgivare kommit överens om att vi ändå ska redovisa båda/totalen. Vi har fått mejl från flera som delar dina synpunkter. Tack för att du hörde av dig och titta gärna ikväll!"
Skickade följande svar:
Hej och tack för svar!
Problemet är dock att Ni inte någonstans vare sig via artikeln på nätet eller inslaget i Rapport påpekar det Du nu skriver. Ni har gjort ett inslag/artikel som hävdar att det är en myt att skatteutjämningen drabbar Stockholmskommunerna, eller som Ni skriver, storstadskommunerna, när det faktiskt är tvärtom. Vilket Du nu erkänner är direkt felaktigt.
Hur kostnadsutjämningen kan vara problematiskt när det i mångt och mycket bärs upp ut av inkomstutjämningen framstår ju snarast som en gåta, och gör att Era inslag blir obegripliga. Om Ni nu menar allvar med att ni skall redovisa båda uppgifterna, dvs skatteutjämningens båda pelare, måste Ni ju göra om hela inslaget, annars blir det helt obegripligt. Den bärande pelaren var som sagt myten om storstadskommunernas vinst i systemet, som alltså inte är någon vinst. Men det skall helt klart bli intressant att se kommande inslag i Rapportsändningarna.
Med vänlig hälsning

Bjarne Grankvist
Edit 3:
Nu har SVT lagt ut en ny artikel där man tagit bort exemplet med Lidingö. Dessutom har man en faktaruta där man från ansvarig utgivare kommit med ett s.k. beriktigande:
Under ett par timmar i morse låg en annan version av den här artikeln ute på svt.se. Den artikeln var missvisande. De tv-inslag som har sänts i SVT1 och som legat ute på webben har varit korrekta, men texten innehöll felaktigheter om utfallet för Lidingö kommun. Det har nu rättats till. SVT Nyheter ber om ursäkt för de missuppfattningar som det kan ha orsakat. -
Ulf Johansson, ansvarig utgivare
Detta får man väl betrakta som en halv pudel, men det finns fortfarande en hel del att begrunda, och invända mot både inslaget och efterföljande utspel.

Det är visserligen bra att man erkänner att utfallet för just Lidingö, som man använde som exempel, är felaktigt, men å andra sidan behåller man tesen i artikeln. Man kan ju tycka att de dels borde ha ändrat inriktning på artikeln eftersom tesen är helt felaktig, dels att de borde ha redovisat rätt siffror för Lidingö. Men det är klart, varför ändra en bra story, och att redovisa korrekta siffror för Lidingö skulle ju döda den totalt.

Frågan är ifall det är journalisternas oförmåga att erkänna sina egna fel som gör att de inte gör om och gör rätt, eller om det är deras egna politiska agenda som ställer till det? Vad ansvarig utgivare borde göra är att dra tillbaka hela inslaget, och komma med en rättelse där man helt enkelt konstaterar att tidigare inslag var felaktigt eftersom det bara tog hänsyn till en av två delar av skatteutjämningssystemet och att när man tar hänsyn till båda så blev slutsatsen felaktig. Men att utkräva sådant ansvar från media är väl att kräva för mycket, men onekligen skulle det höja trovärdigheten för mediekåren avsevärt ifall det skulle våga göra det.

Edit 4:
Med anledning av SVT:s reviderade artikel finns det en berättigad fråga att ställa till dem, vilket jag naturligtvis gjort:
Hej igen.
Du skrev tidigare att citat: "Vi har nu tillsammans med redaktör och ansvarig utgivare kommit överens om att vi ändå ska redovisa båda/totalen." När nu den nya artikeln ligger ute så har Ni ju inte gjort det, utan skriver endast att utfallet för Lidingö var felaktigt. Varför redovisar Ni inte båda delarna av utjämningssystemet och totala utfallet?"
Edit 5:
Fick svar på min senaste fråga:
Hej Bjarne,
Tack för dina mejl. Ja, så var det sagt i morse, men vi arbetar med andra reportage parallellt och som det ser ut nu kommer vi inte att göra nya kartor ocvh webbartiklar på just detta. Det har varit många turer kring det här med många inblandade och just nu ligger fokus på kvällens reportage. Hoppas du nöjer dig med det svaret! 
Edit 6:
Ovanstående mailsvar kan inte gärna stå emotsagt:
Hej och tack igen.
Ni kommer alltså inte att sända detta reportage under kvällen? Eller kommer ni att skicka det utan korrigering, dvs genom att bara redovisa och ta hänsyn till kostnadsutjämningssystemet? Jag tycker det är en relevant fråga som förtjänar ett svar. För om Ni skickar ett reportage som bygger på det Ni nu skriver i artikeln så vinklar Ni skatteutjämningssystemet något oerhört. Vilket knappast gagnar det public service-uppdrag som SVT har. 
Att bl.a. Lidingö får mycket i kostnadsutjämningen beror på att de har en enorm inflyttning av småbarnsföräldrar samt en hög medelålder på befolkningen, två faktorer som ställer höga krav på barn- och äldreomsorg. För att sedan ta ett exempel från andra sidan: Att avflyttningskommuner som Luleå väljer att tomställa en hel gymnasieskola pga minskat elevantal och betala hyresbortfall på 12-15 miljoner kr årligen istället för att avyttra lokalerna och lägga pengarna på annan nödvändig service, är någonting som borde granskas.
Avflyttningskommuner får de facto ersättning i två år för att kunna minska sin "kostym", att de sedan inte gör detta utan fortsätter verksamheten som om inget har hänt är en annan sak. Då är det rätt uppenbart att det blir problem när det där två åren har gått.
Vill med detta bara åskådliggöra att ert reportage kraftigt förvridit bilden av skatteutjämningssystemet, och borde inte sändas, om det bygger på det Ni skriver i artikeln.