Tyvärr har vi ett debattklimat i Sverige där den allmänna uppfattningen verkar vara den omvända. Det är många som anser att det är oerhört viktigt att man får reda på vem som står bakom en text, men jag förstår verkligen inte detta.
Den liberala skribenten Csaba Bene Perlenberg skrev en krönika om de anonyma försvarsbloggarna för en tid sedan där han problematiserade kring detta:
- Försvarsbloggarna är nödvändiga för att försvarsdebatten ska kunna fortsätta föras. Det hade dock tjänat debatten om de anonyma bloggarna hade signerat sina viktiga inlägg med sina egna namn.Orsaken till detta handlar enligt CB om den demokratiska trovärdigheten:
- Bland de redan frälsta är frågan om anonymitet sekundär då fackkunskapen är så hög i inläggen. För den demokratiska trovärdigheten är frågan dock viktig.Eftersom att det
-är det till den försvarspolitiska debattens nackdel att initierade argument kan avfärdas med motiveringen att debatt kring så pass viktiga frågor inte kan föras med anonyma aktörer.Det sistnämnda må anföras som motiv, men ingen seriös debattör borde enligt min mening tillåtas komma undan med ett så simpelt sätt att försöka undvika debatten. För det är precis vad man då gör, och där bör nog lyssnaren/läsaren reflektera över varför en del inte anser sig vilja/kunna svara på sakliga inlägg bara för att denne är anonym.
Även det tidigare språkröret för Miljöpartiet, Birger Schlaug, är inne på samma linje när han kommenterar ett annat inlägg i frågan hos Cornucopia:
- Frågan som ställs är synnerligen relevant. Den som deltar - det må gälla i fredsrörelsen, miljörörelsen eller bland klimatskeptiker och försvarsdebattörer - tappar trovärdighet och framför allt blir debatt ganska meningslös när den sker mellan en som står för sina åsikter och andra som inte står för dem. Även om de med din åsikt i försvarsfrågan, Lars,t skulle vinna på det - och de med min åsikt skulle förlora på det - så förordar jag ändå öppenhet. Allt annat ger intryck av att man inte tar ansvar för det man skriver, inte vill utsätta sig för kritik. Det är synd för några av de bloggar du nämner är ju synnerligen insatta i frågan.Men jag håller som sagt inte med. Genom att avsändarna är anonyma hamnar fokus helt plötsligt på vad som skrivs inte vem som skriver det och dennes bakgrund. Men kanske är det detta som så många har problem med? Man måste helt plötsligt argumentera med rena sakargument, man kan inte längre genom att svänga med en persons bakgrund och dylikt undvika att svara på dennes fråga. Hur ofta hör man annars inte just detta i vilken riksdagsdebatt som helst?
Och jag kan verkligen inte förstå varför en debatt skulle bli, som Schlaug hävdar, meningslös när den sker mellan en som står för sina åsikter och andra som inte står för dem. Det antyder just det jag skrev inledningsvis att det är viktigare med vem som skriver något, och inte vad denne skriver.
Kanske är det detta som är de anonyma försvarsbloggarnas främsta insats i försvarsdebatten. Att etablerade politiker inte kunnat avfärda det som skrivits med att det är militärer med ett "särintresse" som står bakom, utan de har varit tvungna att enbart förhålla sig till det skriva ordet. Vilket förmodligen varit väldigt jobbigt för en del.
Nu får vi se vad som händer framöver, vad kommer Wisemans identitet att betyda för försvarsdebatten framöver? En, kanske något naiv, förhoppning är att det inte skall spela någon roll utan att hans inlägg fortsatt skall ges den tyngd de förtjänar i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Men det finns nog en risk att människans behov av att katalogisera och åsiktsbestämma den man debatterar mot kommer att spela in framöver. Ett annat inte helt otänkbart scenario är att Wiseman kommer att bli en flitig deltagare i diverse debattprogram framöver där Sveriges försvars- och säkerhetspolitik skall diskuteras.
Slutligen får jag hoppas att hans identitet nu inte kommer att spela in på hans egen fortsatta yrkeskarriär, för lika tydlig som Wiseman varit i riktning mot politiker i försvarsdebatten, lika tydlig har han även varit mot Försvarsmakten. Vi är flera som genom åren verkat inom Försvarsmakten som fått uppleva vad det innebär att vara tydlig i sin kritik mot mindre väl fungerande förhållanden. Även om just Försvarsmakten är ledande i att utbilda sin personal i konsten att ge och ta konstruktiv kritik, är det tyvärr alltför ofta den kunskapen stannar kvar på våra skolor och inte följer med ut till förbanden.
Och Wiseman då, vem är han? Han heter Carl Bergqvist är major och ställföreträdande divisionschef på F21 i Luleå.
SvD, AB, WW, Staffan Danielsson, DI, Cynismer,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar